Lite tid för ett litet inlägg.
På självaste nationaldagen anlände så äntligen lillsessan. Liten och liten, så liten var hon minsann inte, 54 cm lång och vägde 3950 g, En knubbkindad donna med knapphaka och plutmun. Tänk att det faktiskt blev en liten flicka, jag kanske törs lita på min "magkänsla" i framtiden! Och farmor (svärmor) skrockar väl stolt att hennes "spådom" med ulltråd och guldring slog in, (så vi får väl se om det blir ett 3:e barn, en liten flicka till).
Min bror sade till mig när jag fick mitt första barn; att få barn är meningen med livet - jag kan inte annat än stämma in i hans påstående och glatt sålla mig till skaran som känner så.
