Karin. Mamma, dotter och fru. Försöka leva här och nu.
Men vem är då Karin egentligen? Ja, jag skulle kunna skriva att jag befinner mig mitt i livet, har en underbar familj, älskar inredning - som en passion. Jag bor i en ganska bra liten by i Jämtland, stort fint hus och en vildvuxen tomt. Älskar att "påta" och pyssla och göra roliga saker med mina barn. Njuta av att jag fortfarande har en helt underbar relation och kärlek till mig man (snart 15 år tillsammans) och det blir bara bättre och bättre.
Ja, jag skulle kunna skriva det, vilket alltihop visserligen är sant MEN är det egentligen jag?
Den "moody"-ga sidan i mig skulle nog snarare säga;
Jag befinner mig mitt i livet, har en underbar familj - som jag skulle vilja göra "allt det där" med. Jag har ett stort fint hus som jag visserligen älskar men som oftast känns betungande och fylld med "måsten" och "borden", som jag vet inte "borde" existera! Inredningsintresset är en passion eller snarare kanske ett gift? Jag har en underbar relation till min man och jag älskar honom mer än någonsin men jag är samtidigt livrädd för att han inte ska orka eller lessna och ge upp. Inte orka med mitt "moody"-ga jag.
Jag har mer eller mindre ständig värk i kroppen (Endometrios), har inte kunnat arbeta - haft ett "riktigt jobb" på flera år. Jag är många gånger ett nervvrak (utbrända binjurar) och lider av total hormonell kaos, vilket jag inte skulle önska min värsta fiende. Har slutat kämpa mot en modern sjukvård som saknar total kunskap inom detta område och som vill proppa i en antidepressiva piller och/eller konstgjorda hormoner. Jag är ofta extremt trött, orkar inte med mina barn, har dåligt tålamod och känner mig som en värdelös mamma. Ja, jag skulle kunna fortsätta spotta ur mig, men jag tror det får räcka så här.
Tro nu inte att livet är så hemskt som jag får det att låta. Jag har glädjeämnen i mitt liv och jag jobbar på att må så bra som det bara går, men det tar TID och det är lätt att misströsta emellanåt.
Jag har fått mycket hjälp av denna underbara kvinna och då pratar jag inte om kosmetik, även om hon är fantastisk duktig med make-up penseln, utan jag pratar om min hormonella obalans och mitt välmående. Jag har kommit en lång bit på vägen jämfört med hur det var för några år sedan då jag trodde att jag skulle gå under. Jag går även i samtalsterapi en gång i veckan vilket jag är otroligt tacksam för och är en viktig pusselbit i min strävan efter att må bättre, så bra som det bara går.
Denna blogg har funnits med ett tag och från börja tänkte jag väl att jag skulle vara lika duktig som alla andra "inredningsbloggare" men det var bara ännu en sak som jag skulle vara "duktig" på och leva upp till och då tappade jag sugen och tänkte; vad har jag att komma med i denna cybervärld full av vackra inredningsbloggar?! Så det har har bara blivit några inlägg nu och då, när jag behövt skiva av mig lite.
Men den är min, en liten ego-grej, bara en blogg bland så många andra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att fixa till den lite, så får jag se vad det blir framöver.
Kram Karin
Men vem är då Karin egentligen? Ja, jag skulle kunna skriva att jag befinner mig mitt i livet, har en underbar familj, älskar inredning - som en passion. Jag bor i en ganska bra liten by i Jämtland, stort fint hus och en vildvuxen tomt. Älskar att "påta" och pyssla och göra roliga saker med mina barn. Njuta av att jag fortfarande har en helt underbar relation och kärlek till mig man (snart 15 år tillsammans) och det blir bara bättre och bättre.
Ja, jag skulle kunna skriva det, vilket alltihop visserligen är sant MEN är det egentligen jag?
Den "moody"-ga sidan i mig skulle nog snarare säga;
Jag befinner mig mitt i livet, har en underbar familj - som jag skulle vilja göra "allt det där" med. Jag har ett stort fint hus som jag visserligen älskar men som oftast känns betungande och fylld med "måsten" och "borden", som jag vet inte "borde" existera! Inredningsintresset är en passion eller snarare kanske ett gift? Jag har en underbar relation till min man och jag älskar honom mer än någonsin men jag är samtidigt livrädd för att han inte ska orka eller lessna och ge upp. Inte orka med mitt "moody"-ga jag.
Jag har mer eller mindre ständig värk i kroppen (Endometrios), har inte kunnat arbeta - haft ett "riktigt jobb" på flera år. Jag är många gånger ett nervvrak (utbrända binjurar) och lider av total hormonell kaos, vilket jag inte skulle önska min värsta fiende. Har slutat kämpa mot en modern sjukvård som saknar total kunskap inom detta område och som vill proppa i en antidepressiva piller och/eller konstgjorda hormoner. Jag är ofta extremt trött, orkar inte med mina barn, har dåligt tålamod och känner mig som en värdelös mamma. Ja, jag skulle kunna fortsätta spotta ur mig, men jag tror det får räcka så här.
Tro nu inte att livet är så hemskt som jag får det att låta. Jag har glädjeämnen i mitt liv och jag jobbar på att må så bra som det bara går, men det tar TID och det är lätt att misströsta emellanåt.
Jag har fått mycket hjälp av denna underbara kvinna och då pratar jag inte om kosmetik, även om hon är fantastisk duktig med make-up penseln, utan jag pratar om min hormonella obalans och mitt välmående. Jag har kommit en lång bit på vägen jämfört med hur det var för några år sedan då jag trodde att jag skulle gå under. Jag går även i samtalsterapi en gång i veckan vilket jag är otroligt tacksam för och är en viktig pusselbit i min strävan efter att må bättre, så bra som det bara går.
Denna blogg har funnits med ett tag och från börja tänkte jag väl att jag skulle vara lika duktig som alla andra "inredningsbloggare" men det var bara ännu en sak som jag skulle vara "duktig" på och leva upp till och då tappade jag sugen och tänkte; vad har jag att komma med i denna cybervärld full av vackra inredningsbloggar?! Så det har har bara blivit några inlägg nu och då, när jag behövt skiva av mig lite.
Men den är min, en liten ego-grej, bara en blogg bland så många andra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att fixa till den lite, så får jag se vad det blir framöver.
Kram Karin
 |
| Världens bästa skäggiga man |
 |
| Wilhelm 8 år |
 |
| Aurora 5 år |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar